Studier visar att förskolan och skolan har möjligheter att bidra till bättre psykisk hälsa bland barn. Insatser som syftar till att öka barnens fysiska aktivitet har betydelse.

Barns och ungas ökade psykisk ohälsa och brist på fysiska aktivitet är två problem som fått stor uppmärksamhet under senare år. Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet har sammanställt 19 olika studier som undersöker hur barns och ungas psykiska hälsa påverkas av insatser i skolan som syftar till att öka deras fysiska aktivitet. Studierna är publicerade mellan 2009-2018 och innefattar barn mellan 4-19 år. 

Sammantaget verkar dessa insatser för att öka den fysiska aktiviteten i skolan leda till att barnen utvecklar ökat psykiskt välbefinnande och fått bättre motståndskraft och anpassningsförmåga vid svårigheter. Detta jämfört med barn som inte får insatserna. Barnen som får dessa insatser för ökad fysisk aktivitet i skolan verkar också utveckla mindre problem med ångest, jämfört med barn i en kontrollgrupp. 

Resultat direkt från studien!

Litteratursökningen resulterade i 7 681 artiklar efter rensning av dubbletter, samt 13 artiklar som identifierades i övriga sökningar. Efter granskning av titel och/eller abstrakt återstod 71 artiklar som granskades i fulltext. Slutligen inkluderades 19 artiklar som beskriver 18 interventioner. Dessa artiklar hade 19–1 592 deltagare. Sju studier använde randomisering på individnivå, 8 på gruppnivå, 3 var icke- randomiserade och det fanns 1 observationsstudie. Studiekvaliteten var hög i 2 studier, 11 hade medelhög kvalitet och 6 hade svag kvalitet. Ingen studie hade minskat stillasittande i skolan som sitt främsta syfte. 

Interventionerna delades in fyra kategorier med fokus på: 1) kroppen, 2) kroppen och pedagogik, 3) kroppen och själen och 4) kroppen, pedagogik och själen. Interventionerna varade i 4–52 veckor och gällde bland annat skolidrott, idrott och rekreation, styrketräning, dansmattor, hopprep, yoga och lekredskap. Målgruppen kategoriserades som yngre barn (medelålder 12 år eller yngre) eller äldre barn (medelålder över 12 år). 

Totalt nio relevanta utfall identifierades: själv- eller föräldrarapporterad hälsorelaterad livskvalitet, välbefinnande, självkänsla och egenvärde, resiliens, ångest, depression, emotionella problem, och de två övergripande utfallen positiv psykisk hälsa och inåtvända psykiska besvär. 

En sammanvägning av resultaten i de inkluderade studierna visade att skolrelaterad fysisk aktivitet generellt hade en statistiskt signifikant gynnsam effekt på ångest, resiliens och övergripande positiv psykisk hälsa. Det var en måttlig till hög heterogenitet mellan studiernas resultat i samtliga utfall förutom depression, där heterogeniteten var låg till måttlig. För alla utfall fanns således interventioner med gynnsam effekt såväl som interventioner utan effekt. Några interventioner hade även negativ effekt på känslan av egenvärde och på förekomsten av inåtvända psykiska besvär (ångest och depression). 

För utfallet resiliens bestod alla interventionerna av yoga och de vände sig till både yngre och äldre barn. För utfallet ångest var målgruppen äldre barn (medelålder över 12 år) i alla studier. För det övergripande utfallet positiv psykisk hälsa hittades inget tydligt systematiskt mönster i interventionernas fokus eller studiepopulation. Metaregressionsanalyserna visade att medelålder på barnen, andelen flickor och socioekonomisk status inte hade någon statistiskt signifikant effekt på sambandet mellan skolrelaterad fysisk aktivitet och de två övergripande utfallen positiv psykisk hälsa och inåtvända psykiska besvär. 

Uppgifter om familjestruktur och födelseland eller etnicitet var för bristfälliga för att analyseras systematiskt. Det framkom inga geografiska skillnader mellan studier med och utan effekt.